Mina erfarenheter av vardagssexism yttrar sig som allra tydligast när jag umgås med män.
Jag får t.ex. inte lov att bara tunga saker, för hur ska det då gå med mina små handleder, undrar männen.
Dom får det att låta som omtanke men i själva verket handlar det alltid om att jag då kränker deras manlighet när jag kan göra saker som dom kan.
När jag ber om att få bära eller lyfta tunga saker, då släpper dom ALLT istället och det som vi skulle hjälpts åt med från början får jag istället bära helt själv. Jag ska alltså straffas för att jag vill hjälpa till och inkräktar på ”deras” sysslor.
Konsensus blir: Antingen bär jag som kvinna ingenting (vilket mannen föredrar oftast) eller så får jag ta allt. ”Normal” belastning är det aldrig tal om.
